Shetlandresa dag 1 och 2

Så har ja återvänt hem efter en fantastiskt fin rea till Edinburgh och Shetlandsöarna. Den ordnades av Redfoxtravel, en resebyrå som specialiserat sig på resor i små grupper. Vi var 18 i gruppen vilket var mycket lämpligt. Vi hann lära oss känna varandra. Det var ett mycket trevligt gäng och vi hade roligt tillsammans.

Resan startade från Edinburgh, dit fick man ta sig på egen hand. Start mot Shetland och Sumburg flygplats skedde 20.7.2024 tidigt på morgonen.

Väl framme blev jag genast alldeles tagen av vyerna! Havet (Atlanten på västra sidan av öarna och Nordsjön till öster) syntes nästan överallt. Bergen som var gräsklädda eller ljungbeklädda (som precis började blomma) hade oändligt många nyanser av lila, brunt och grönt. Allt detta är svårt att fånga på bild för det blir så platt.

Oberoende, första dagen körde vi (eller John körde och James guidade) till öarnas sydligaste spets och såg våra första lunnefåglar, puffin.

Efteråt åkte vi vidare till James bror Cecil som hade shetlandsfår (små olikfärgade får) och en snickeriverkstad. Det verkade som Shetlandsborna är tusenkonstnärer och sysslade med det mesta.

Efter lunch fick vi uppleva en tombolo, en strandremsa, ett näs mellan fastlandet och St Ninia's Isle som består av söndersmulat musselskal. Den försvinner varje vinter på grund av vågor och vind och återskapas varje vår igen. Där tog jag mitt första dopp, det var kanske 13 grander i vattnet och mycket friskt och skönt!

Sedan körde vi mot hotellet Busta (ett eget inlägg kommer om det).

Följande dag blev det start mot ön Mousa (vilket betyder Mossö), dit guiden inte kommit på hela året för det hade blåst så mycket.

Ön är bl.a. känd för sin broch (finns inget svenskt ord) från järnåldern, ett runt torn byggt av sten och som har dubbla väggar. Man vet inte riktigt vad det har använts till. Det gick en trappa upp till toppen mellan väggarna och utsikten var fin. Vi stötte på flera broch under veckan men ingen var i lika fint skick som denna.

Vå såg också sälar som vilade i öns små vikar. De var svåra att fånga på bild, just när jag skulle knäppa gled de under ytan.