September började i strålande solsken vid växtgrytorna. Och resultatet blev lika strålande som vädret. Ovanligt kraftiga färger för att vara höst. Vad det beror på är svårt att säga men väder och vind påverkar växterna, varifrån de är tagna och i vilken fas månen är (ha, ha, inte riktigt ändå). Man får aldrig samma resultat trots att man skulle göra exakt lika varje gång. Det är det bästa med växtfärgning!
I år använde vi ganska mycket torkade svampar ("blandade röda" vilket betyder olika olika spindlingar, alla giftiga svampar) vilket gav härligt rost- och tegelröda färger. Grönt fick vi av ljung och morotsblast, båda i gjutjärnsgryta. Ljusare grönt, nästan lime av det vi tror heter gullris. Ljusare grönt av vinranka, gult av renfana och gul lök. Sedan blir det olika nyanser av samma färg; de kraftigaste färgerna i första badet och ljusare vartefter pigmentet småningom tar slut.
Bara garnet har torkat ska jag sitta och rada dem (med alla andra hundra nystan jag har) för att se och begrunda och låta mig inspireras. Plocka undan garnen och plocka fram dem igen om några dagar, veckor eller månader, rada och ordna dem, känna på dem och låta mig inspireras. Såhär flyter mitt liv på...
