Mitt under växtfärgandet berättar någon att en god vän har fått en allvarlig sjukdom eller är döende. Det hände idag igen. Jag tror att det är garnet och naturen som får oss att känna trygghet och våga berätta det som tynger oss.
Vi är flera som berörs av de sorgliga nyheterna, direkt eller indirekt. Men det känns ändå bra att mitt i sorgen kan man ändå skapa något vackert av naturen, granna garn som under vintern stickas till varma och vackra tröjor, sockor, vantar, mössor och minnen blandas med maskorna, den förunderliga maskan. Förutom att den kan göra oändligt antal mönster bär den också minnen av människor jag träffat.
