Jag har tänkt på bloggen så mycket men inte kommit längre än så. Nu kanske, ljuset har återvänt och jag har lite energi igen efter vintern. Får se vad det blir.
Senaste söndag promenerade jag till Finlands sydligaste udde i Hangö, en av mina absoluta favoritutflykter. Denna gång hade jag till och med kaffe med mig och satt i lä i solen och bara njöt. Jag hade kameran med men nästan alla foton blev mörka, jag har glömt hur man gör. Jag måste träna lite, det ser jag fram emot.
Som sockret på moset och pricken på i, eller hur det heter, tillbringade vi sista hela dagen vid Eshaness.
På vägen till Eshaness passerade vi Mavis grind där man bokstavligen kan promenera från kust till kust eftersom Nordsjön letar in sig i en vik på ena sidan vägen och Atlanten på den andra. Kul!
Vid Eshaness var någongång för mycket länge sedan en vulkan och det syns tydligt på jordmånen, gammal lava som stelnat. Otroligt! Trots att Shetland inte är så stort finns det olika jordmåner. Det var brant och Atlanten kan vara vild under stormar och stora stenar (som mina händer) kan blåsa upp över branten. Men vi hade fint väder igen en gång!
Efter en picknic vid det igen fina lokala muséet och en kort vandring kom vi fram till Stenness (en stenig strand som har varit djupfiskehamn) och en sista simtur för resan. Vattnet var kanske 16 grader och kändes varmt och skönt.
Till sist några ord om hotellet Busta House som låg i Brae (därför pekar pilen på Brae på kartan ovan). Den äldsta delen härstammade från 1588. Hotellet var charmigt med knarrande och lutande golv och ett vardagsrum med ett stort skåp där det fanns whiskey hur mycket som helst. Maten var god! Mera kan man inte önska sig.
Efter en helt fantastisk vecka återstod inget annat än att försöka klämma in allt garn i kappsäcken. Det gick med mycket svett och milt våld. Följande morgon var det tidig start tillbaka mot Edinburgh och tillbringa ett par dagar där, mera om det en annan gång.
Dag 5 tillbringade vi på ön Burra och i den tidigare huvudstaden Scalloway.
Burra är uppdelad i två öar; West Burra och East Burra.
På West Burra finns Minn beach, en helt otrolig strand. Om man har följt med deckarserien Shetland har ett och annat lik legat här. Vi såg inga.
Vi vandrade på heden bland med fåren och njöt i det vackra vädret. Några av oss tog en kortare tur för att hinna ta oss ett bad. Vattnet var kristallklart, salt och cirka 13 grader. Så uppfriskande! Det finns inga omklädningshytter på stränderna utan det var bara att gå bakom en klippa om sådan fanns eller att stå på stranden och byta kläder. Det var inte lätt när sanden antingen var superfin och fastnade överallt (man fick gratis peeling av fötterna för det kom in så mycket sand i sockorna) eller så bestod stranden av klapperstenar och det knappt gick att stå. Men det var det värt.
Efter lunch inne i Scalloway fick vi höra om norska motståndsmän under andra världskriget som hade sitt högsäte i Scalloway. Här reparerade de sina båtar innan de tog sig till Bergen i Norge med utrusning till motståndsmännen där. De låtsades vara fiskare för att tyskarna inte skulle fängsla dem. En del kunde resa 40 gånger mellan Scalloway och Bergen. Modiga män!
Vi fortsatte till Scalloways museum som var mycket fint. Det fanns många små muséer på Shetland som var informativa och intressanta, för det mesta var det frivilliga som skötte verksamheten.
Sista programpunkten på eftermiddagen var ett besök hos Donna Smith som bott hela sitt liv på Burra och som lät spinna ull och som hon färgade med växtfärger. En syskonsjäl!
Garn på tork.
På torsdag, dag 6, stod Whalsey (som betyder Valön) på tur. Det var första dagen med dimma och regn i luften, alla andra dagar hade varit soliga, vilket hade varit en ovanlighet hela sommaren.
På vägen tog vi en avstickare till chauffören Johns torvtäkt. I maj-juni får man ansöka om att bryta torv till husbehov. Man eldar med det istället för ved. Det fanns just inga träd på Shetland.
Torven växer med 1 mm per år och John hade grävt ner ca 150 cm så det var ganska gammal torv han tog. Den var stenhårt packad, en torvbit kändes som ett vedträ.
Torven får torka över sommaren och sedan packas den i skjul färdig för mysiga brasor under vintern.
Torven och västen går ton i ton.
Efter vi anlänt med färja besökte vi Whalseys lokala museum som hade en avdelning för handarbete, främst stickning och en avdelning för fiske. Invånarna på Whalsey fiskar mycket, jorden är inte bördig.
Vadmal, ett vävt ylletyg som fått ligga i havet och valkas.
En kvinna som rensar fisk klädd i fairisle tröja.
Eftermiddagen tillbringade vi med att sticka lite shetlandsspets.